Barnen
tycker om att lyssna på sagor. Sagovärlden, det är barnens värld. Det finns en
bokserie om det snälla lilla lakanspöket Laban (skriven av Inger och Lasse Sandberg), som jag
brukar använda när vi leker matematik.
Familjemedlemmarna,
mamma, pappa, lilla syster och bror, sydde min kollega av ett vitt tyg, och jag
ritade fyra ansikten, ett för varje medlem med svarta och röda tuschpennor. Sen satte vi varje tygkropp på en plastflaska
så att det blev färdiga dockor som barnen kunde leka med.
Först
lyssnade barnen på olika sagor om familjen Laban, tittade i böckerna och lekte
med spökdockorna.
Sen
hade vi spöksamling där barnen hade rörelselekar om ett snällt spöke(1), barnen
försökte låta som spöken(ljuda), röra sig som spöken och dansa spökdans (2).
1.Tjock, smal, liten, stor,
Långt därnere ett spöke bor.
Är han farlig? Nej, nej,nej!
Han vill bara säga "Hej!"
2.Vi äro små spöken vi, tss, tss!
Vi äro små spöken vi, tss, tss!
Vi dansar och flaxar,
Vi smyger och tafsar,
För vi äro små spöken vi, tss, tss!
(”Här
kommer Karl-Alfred Boy” som
melodi).
Barnen gjorde spöken av vitt papper. Vitt papper rullar man i konform och
klistrar på sidan för att konen ska hålla sin form.
Sen ritade barnen med hjälp av tuschpennor spökenas ansikten och deras kroppar.
Sammanfattning.
Det
var mycket matematik vid alla tillfällen. Barnen sorterade och bildade par
(mamma och pappa, son och lillasyster) när de dansade. Barnen räknade och jobbade
med antal och mängd, med ordningstal, med siffror, med geometriska figurer, med
olika mönster, med färger, med rumsuppfattning, med storlek och med längd.
Barnen använde viktiga vardagsord som hörde till kunskapsområdet ’tid’ (t.ex. i
dag, på morgonen osv.).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar