Författarprojekt: ”Matematik och språk”.

Det är spännande för barnen (4 – 5-åringar) att göra sin egen bok, en alldeles egen saga med text och bilder. Processen pågick under många olika tillfällen.

Vid första tillfället. Barnen tittade på olika barnböcker som innehåller text och bilder. Vi diskuterade hur böckerna såg ut och tittade på de olika titlarna, på författarnas namn, på illustratörernas namn, också på bokförlagens namn och på när böckerna blev utgivna en gång. Barnen upptäckte att böcker kan innehålla sagor, berättelser, dikter, sånger, och de tyckte att det är viktigt att det finns bilder i böckerna. Sedan läste jag en dikt av Lennart Hellsing:

Böcker ska blänka som solar

och gnistra som tomtebloss

Medan vi läser böckerna

läser böckerna oss

Kan böcker läsa människor?

Det kan de förstås!

Hur skulle de annars veta

allting om oss?

Efter att jag hade läst dikten talade vi om att man måste vara försiktigt med böcker för att hålla dem i bästa skikt: Att man inte får rita i böckerna – det finns särskilda ritböcker, att man inte får riva sönder böcker och att man inte får smutsa ner böcker.

Jag frågar barnen: Var finns böckerna? Och jag fick till svar, att de finns att köpa på någon bokhandel i stan eller på nätet, att man kan låna böcker på biblioteket och att man kan skriva sin egen bok.  

Barnen bestämde att göra en sagobok på egen hand, där det ska finnas bilder som barnen kommer att rita och text som de kommer att fantisera ihop.

Vid andra tillfället. Jag läste en dikt av Kaja Pakkanen:

Var kommer sagorna ifrån?

Från mormors lappkorg där i vrån,

från spisen i vårt sommarhus,

från regnbågen, så klar och ljus,

ifrån en fjärran, fjärran ö,

ifrån en blomma vit som snö,

ifrån en liten strumpa blå,

från golvet som den trampar på,

från världen som är vid och stor.

Vid örat ditt en saga bor.

En viktig sak att tänka på när man skriver en saga på egen hand:

v  Huvudfiguren presenteras.

v  Dramatisk händelse, ett problem eller en konflikt.

v  Upplösning.

v  Lyckligt slut.

Inledningen är mycket viktig. Det öppnar historien och är ett steg ur verkligheten till sagans värld. Avslutningen är också viktig, då återvänder läsaren/lyssnaren tillbaka till verkligheten.

Pedagogen måste komma ihåg:

v  Att ha en inledning och en avslutning.

v  Att berättelsen ska vara kort.

v  Att språket ska vara enkelt och konkret.

v  Att innehållet/budskapet ska vara tydligt.

v  Att fantasteri och magi är en bra krydda.

Vi kom överens med barnen att de ska rita bilder till olika texter som de kommer att hitta på. Själva texterna skriver en pedagog efter barnens berättelser och klistrar sedan in dem i deras böcker. För böckerna använde vi skrivhäften i storlek A-6 (samma storlek som pocketböcker har). I skrivhäftena delade vi in sidorna med tanke på att de vänstra sidorna kommer att innehålla text och de högra sidorna (med sidnumrering) kommer barnen att rita egna bilder på.

För att underlätta processen och passa på att arbeta med matematik samtidigt valde jag figurer från ”Ord på burk”. Alla figurer hade jag i en påse. Vid varje tillfälle tog barnen en figur ur påsen utan att titta. Det var slumpen, ingen visste vilken figur som skulle komma fram. Sedan beskrev barnen figuren och hittade på historien runt den. 

De ritade bilder på höger sidan med sidnumrering, efter att pedagogen klistrade text på vänster sida. Varje gång la de figurerna efter varandra i rätt ordning i rad. Vid varje nytt tillfälle byggde barnen raden i samma ordning som har den röda bilen i början på raden. Med hjälp av den byggda raden upprepade barnen historien som de redan skrivit i sina böcker. Det var som ett memory-spel och bra träning för minnet.

Hela arbetet med boken tog ca tio (10) tillfällen.

Så här började vi: ett barn tog fram ur påsen en röd bil. Det var inte lätt för barnen att börja historien med bilen. Barnen kom på att alla sagor börjar med de inledande orden som har en så fantastiskt magisk inverkan på alla: ”Det var en gång…”   

Då började deras saga så här: ”Det var en gång en familj som bestod av mamma, pappa och två syskon, en pojke och en flicka, och som bodde i ett litet hus i stan. Familjen bestämde sig att ta sin röda fina bil och åka på semester…” Så småningom tog barnen fram alla figurer från påsen och skrev färdigt en saga med egna bilder.

Sagan avslutades lyckligt. När familjen hittade en kista med skatter blev de fantastiskt glada. Mamma och pappa började tänka på att de kanske kan renovera huset. Syskonen tänkte köpa massor av godis och leksaker. Men sen kom de på att det blev pengar över, och det är inte kul att bara köpa mängder av saker, att det ju finns viktigare saker att tänka på. En moralisk fråga  uppstod: ”Hur ska vi använda pengarna?” Då kom familjen på en lysande idé att använda alla pengar för att hjälpa dem som lever i fattigdom, för dem som är sjuka och behöver pengarna för att köpa läkemedel osv.

Sagan fick titel ”Sagan om skatten”. Namnet på boken skrev vi högst upp på framsidan. Barnens namn/författarnas namn skrev barnen själva under titeln. Längst ner på framsidan skrev vi ”Solgläntans bokförlag”, därför att vår avdelning heter just Solgläntan. Och på samma rad utgivningsår (innevarande år).

Barnen förstod att det var ganska krävande att göra en bok. Vi pedagoger upplevde att det faktiskt behövdes ett väl planerat arbete från oss vuxna för att skapa en miljö, ett arbetssätt  där barnen skulle komma att arbeta på egen hand och med hjälp av sin fantasi och kreativitet  –  och helt frivilligt. Det var bra att vuxna var till hands, samtidigt blev vi vuxna som den osynliga hand som vid behov ger barnen förklaringar och information angående allt om bokpublicering. Arbetet med bokpublicering i författar projektet baserades på läroplanens mål. I sina berättelser lyfte barnen upp många frågor som tillhör moment som ’värdegrunden’, vilket stämmer väl med Läroplanens mål:

”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar

v  öppenhet, respekt, solidaritet och ansvar,

v  förmåga att ta hänsyn till och leva sig in i andra människors situation samt vilja att hjälpa andra,

v  sin förmåga att upptäcka, reflektera över och ta ställning till olika etiska dilemman och livsfrågor i vardagen,

v  förståelse för att alla människor har lika värde oberoende av social bakgrund och oavsett kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionsnedsättning, och

v  respekt för allt levande och omsorg om sin närmiljö”. (Lpfö 98 rev.2010, sid.8)

Under arbetets gång lär sig barnen att lyssna, att reflektera, att ge uttryck för egna uppfattningar och att försöka förstå andras tankar och visioner. De utvecklade talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, att argumentera och kommunicera med andra. Barnen utvecklade intresse för skriftspråk samt förståelse för symboler och deras kommunikativa funktioner.

Barnen ritade många bilder, sjöng sånger och hade många rörelselekar där de härmade olika djur som finns i sagan och på så sätt utvecklade de sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik.

Barnen härmar en hare – hoppar.                                

                                                       Barnen härmar en orm – ålar.

Under ”Författarprojektet”  jobbade barnen mycket med matematik. Alla matteövningar var inriktade att utveckla barnens förståelse för rum, form, läge och riktning och grundläggande  egenskaper hos mängd, antal, ordning och talbegrepp samt mätning, tid och förändring. De fick undersöka, reflektera över och pröva olika lösningar av egna och andras problem-ställningar. Barnen lär sig at att urskilja, uttrycka och använda matematiska begrepp och samband mellan begreppen.

Några exempel på matteövningar.

Sortering. Barnen sorterade figurerna i olika grupper. 

Efter former. Runda (cirklar) föremål.

Djur                                                                                     Fåglar

Ätbara saker

Oätbara saker

Utifrån färger: 

gröna                                                                          röda                                             

vita                                                                                   gula

Saker som kan röra på sig

Memory-spel.

Jag blandade alla figurer och barnen skulle lägga dem i rad i rätt ordning

(ordinal förståelse) som det beskrevs i sagan.  

      

Enkel räkning , arbete med antal och ordningstal. Barnen lär sig räkna rätt (man pekar bara en gång på ett föremål - pekräkning). De lär sig att räkna genom att flytta blicken, och att det inte spelar någon roll om man börjar räkna från höger eller från vänster – det blir samma antal föremål.  Barnen mötte ordningstalen i olika sammanhang, t.ex. att det andra föremålet   i raden är en banan.

Arbete med matematiska begrepp: olika färger, storlek, längd, former, ordningsbegrepp      (första, andra..), placeringsprepositioner (framför, i början, mellan, nära…), antalsord (ett par, dvs. två syskon), siffror (att hitta rätt sida i boken – sidnumrering).

Så här såg de färdiga böckerna ut:

Alla var jättestolta över ett stort, långt och krävande arbete med bokpubliceringen.

Resan till Japan - "Soluppgångens land”. (Tema: ”Interkulturellt förhållningssätt.)

I vår hade vi som tema:” Interkulturellt förhållningssätt”, och jag vill berätta om en låtsasresa till Japan med barnen.

Först tittade vi på världskartan. Vi hittade Sverige och sedan Japan. Barnen såg att Japan ligger långt borta från Sverige.  Vi funderade länge på hur man kunde komma till Japan. Barnen bestämde att ta flyget, och först skulle vi flyga till Ryssland ― och om man ska resa till Ryssland behöver man ett pass. Barnen fick var sitt pass med foto, namn, efternamn, och födelsedatum.

Sedan barnen tittat på kartan en gång till, upptäckte de att det fanns mycket blått runt Japan. Barnen svarade med en röst, att allt som är blått är vatten. Då lade jag till lite mer information om Japan ― ett örike i östra Asien som består av mer än tretusen öar.  Japan, eller Nippon som det heter på japanska, ligger i västra delen av Stilla havet, och det har länder som Ryssland, Nord- och Sydkorea och Kina som närmste grannländer.

Barnen bestämde sig för att ta båten från Ryssland till Japan. Då frågade jag dem: ”Vilken båt ska vi åka med?” Barnen räknade hur många är vi i gruppen och svarade att vi är 23: tjugo (20) barn och tre (3) fröknar, och vi behöver ingen stor båt, vi kan resa med en liten, täckt båt. Vi sjöng sånger om en liten båt som ofta blir våt.

Det första som barnen tittade på i Japan var landets flagga: vit med en röd rund skiva, som ska symbolisera den uppgående solen.  Barnen tyckte att solen såg ut som en röd cirkel. Jag berättade att flaggans officiella namn är nisshōki eller "solflaggan", men de flesta använder namnet hinomaru, "solens skiva".

Barnen blev nyfikna på hur ordet "Japan" skrivs på japanska.  Jag förklarade, att i Japan ritar man speciella tecken istället för att skriva bokstäver.  Jag började rita ett tecken som ser ut som en rektangel först. Barnen skrek på en gång: ”Men det är en fyrkant!” .  Jag förklarade att det är två fyrkanter, rektanglar som ligger på varandra, och översta tecknet ”ni" betyder sol. Barnen jämförde dem med två klossar som står på varandra. Under de två rektanglarna ritade jag först ett ”+”, sedan två sneda streck under och sist ett ” +” till mellan de två strecken. Hela konstruktionen betyder "hon", vilket bland annat betyder rot, ursprung, härkomst och bok. En sols rot (eller ursprung) är ju uppgången,  soluppgången. På japanska blir det "Nihon" – eller "Nippon", som det också kan uttalas.

Vi träffade japanerna i Japans huvudstad Tokyo, en av världens största städer befolkningsmässigt med sina dryga 8 miljoner invånare. Barnen blev fascinerade när de fick veta att i hela Sverige bor bara 9 miljoner invånare.

Barnen upplevde att japanerna inte likar oss svenskar. Alla de mörkt hår och inte riktigt runda ögon, utan de är utdragna åt sidorna så att det ser ut som de alla kisade mot solen.

Vi blev bjudna på en japansk maträtt, sushi.

Jag frågade barnen: " Vad tror ni man gör sushi av?" barnen svarade på en gång att det finns ris i sushi. Vi tittade igen på kartan, och då funderade barnen så här: " Om det är vatten runt Japan, finns det mycket fisk som lever i vattnet,och då använder japanerna mycket fisk till sina maträtter."

Jjag bekräftade barnens gissning med lite information om att sushi är en japansk maträtt bestående av kokt rundkornigt ris, som smaksätts med en vinägerblandning, vanligen tillsammans med fisk (rå eller tillagad), rom och/eller skaldjur. Sushi äter man ofta med japansk soja. Vanliga ingredienser i sushi är tonfisk, räkor ( oftast större sorter, exempelvis jätteräkor), lax, krabba, avokado, gurka, bläckfisk och ål.

Barnen fick göra var sin sushi med ostskiva, tomat, ägg och gurka (de rullade in i ostskivan en tomatbit, en äggskiva och en gurkskiva).

    

Barnen tittade på ett traditionellt japansk plagg - kimono ( japanska/bokstavligen "bära sak", dvs. `något man har på sig`). Den består av vadlång eller fotsid rock med smal sjalkrage. plagget finns i varianter för såväl män som kvinnor. Idag bärs den främst vid högtidliga eller traditionella tillfällen av kvinnor, mera sällan av män.

Med hjälp av vanliga flistäcken, kuddar och snören gjorde barnen var sin kimono och provade att röra sig i kimono, och det var inte lätt att gå i japanska plagg. Barnen tyckte att det var bra, att japanerna hade kimono på sig bara vid vissa högtidliga tillfällen.

Sedan funderade de över vilka skor som kunde passa till kimono. Det var en stor upplevelse för barnen att se traditionella japanska Geta-skor. De är träsulade skor med solida plattformar eller med styltor, kallade tänder, och finns med en, två eller tre tänder.  Geta-skon har en rent praktisk funktion, den håller bärarens dyra kimono från att vidröra marken och bli smutsig eller skadad. En extra hög Geta används under vinter-halvåret för att hålla bärarens kimono fri från snö. Det finns ingen skillnad på höger- eller vänsterskon.

Barnen testade japanska Geta–skor med två tänder och med sula och klackar gjorda av genuint trä.

Barnen drog slutsatsen att man måste ha bra balans för att gå i Geta-skor.

Till slut lekte barnen ”Skomakarens lek”. Med hjälp av träklossar byggde barnen egna Geta-skor och provade sen att stå på de färdiggjorda skorna.

Alla barn och vuxna tyckte att det var en jättespännande resa till Japan!

Barnen lärde sig massor av intressanta och vettiga saker. De träffade en helt ny kultur. Resan till Japan var dessutom tvärvetenskaplig. Barnen jobbade med språk (nya ord och uttryck), geografi (arbete med världskarta), matematik (nya begrepp, antal, mängd, siffror, former, färger, jämförelser...). Med resans hjälp lär sig barnen de grundläggande principerna: människors lika värde och allas rätt att finnas till på sina egna villkor – med sin egen kultur.

Geometriska former. Cirkeln.

" Målet för arbete i geometri är att utveckla barns rumsuppfattning, det rumsliga seendet och tänkandet. Genom undersökningar och eget skapande inom geometrins område kommer barnen att få möjlighet att uppfatta världen på ett nytt sätt." ( Från klossar till geometri, sidan 38)        

Barnen ritade runt, runt, runt (runda rörelserna) med olikfärgade pennor för att känna att cirkeln är rund.         

Barnen målade cirkeln och cirkelformade saker med vattenfärg på snö.

 Barnen letade överallt efter cirkelformade saker, t.ex. en stubbe i skogen, en rund tallrik 

(när barnen dukar av efter lunch), en rund boll osv.

Barnen ritade en cirkel med hjälp av skål och blyertspenna. Jag skrev en dikt om detta:

På ett pappersark en skål vi ställer,                                                    

Och i denna skål vi inget häller.                                                         

Nej, vi drar ett streck runt hela skålens kant.                                      

Oj, vi ritar en cirkel – rund som en tant!                       

Cirkeln liknar en tallrik, formad och ren,                      

Kantlös som ett hjul – ett band!                                                          

Den skiner ikapp med en fullmånes sken                      

Allt upp på himmelens rand!

                     

Med pekfinger följde barnen efter cirkelkurvan för att skapa ett minne av hur den runda formen känns.

Barnen träffade en kompis från Landet Geometri som heter Cirkel och som var snäll och glad.  
Det var mycket spännande lekar i de vardagliga situationerna med kompisen Cirkel (t.ex. vid olika måltider där barnen försökte upptäcka cirkelformade saker på bordet, barnen letade efter unda grejer inomhus och utomhus…). Barnen lyssnade på många sagor, och även där såg de cirkelformade grejer. 
Barnen skapade cirkelmönster, t.ex. av runda ballonger.

Med hjälp av svart silkespapper och lim gjorde barnen färdigt en rund vattenmelon.

Barnen bakade runda chokladbollar och bjöd kompisen Cirkel att smaka på dem. 

Sist dansade barnen en Cirkeldans: ” Vi går runt, runt, runt i en cirkel …”(CD-skiva).

                                                                                                                             

Barnen fick leka med olika geometriska former. I en stor mängd av olika former försökte de bara hitta cirklar och försökte förklara varför de trodde att de hittat en cirkel och inte någon annan geometrisk form.  Efteråt sjöng vi Cirkelsången:

Cirkel, Cirkel

Den är rund.

Utan kanter

Rullar fort!

    

Det var jättekul att göra ett självporträtt för barnen. Vi använde runda papperstallrikar istället för ansikten, mitt i ansiktet klistrade barnen en näsa av en rund träbit. Hår gjorde de av olikfärgade trådar som liknade barnens egen hårfärg. Sen målade de två ögon och en mun under näsan.

                                                                                                                                                 

Ett barn var så fascinerat av Cirkeln att han gjorde ett ansikte under frukostmålet. En rund tallrik blev till ett huvud, filmjölken blev ansiktens färg, ögonen och näsan målade han med äppelmust, håret och munnen gjorde han av flingor.