Mattegympa: ”Från 1 till 10”.

Syfte:    Att behärska enkel räkning

             Att utveckla kroppens grovmotorik 

1 och 2 – Raka vi stå. 

3 och 4 – Bli inte yra!

5 och 6 – Dansa hex!

7 och 8 – Flaxa som en Lotta.

9 och 10 – Karneval i Rio.

1, 2, 3, 4 och 5 – Nu börjar ramsan om igen!

6, 7, 8, 9 och 10 – Det är nästan som på bio.

(Man kan improvisera rörelserna efter ens egen fantasi.)

Matematik. Roliga paket.

Det finns övningar där barnen använder fantasi och sina fem sinnen: hörseln, känseln, smaken, lukten och synen för att hitta det rätta svaret. En av de övningar som barnen tyckte var jättespännande kallade jag för ”Roliga paket”.

Framför barnen ligger fem olikfärgade och olikformade paket (det kan vara flera paket än fem beroende på barngruppstorlek).

Först räknar barnen hur många paket det finns på golvet. De pekar på varje paket och räknar högt. Det finn barn som kan se antal paket utan att räkna. Men det är bra att träna med barnen på hur man räknar (man pekar bara en gång på ett föremål).

Barnen räknar antal paket med hjälp av knappar. Då ser de att en knapp står för ett paket. Sedan ser barnen att det blir fem knappar – lika många som paketen.

Barnen jobbar med sina egna olikfärgade knappar (de väljer själva färg på knapparna). Rätt antal knappar (fem, lika många som paketen) ska läggas i en plastmugg.

Efter att barnen har jobbat med enkel räkning, dvs. antal, färger, former (cirkeln – knappar) och elementära begrepp (”lika många”) kommer de till det mest spännande i övningen, till det magiska och okända.

Det är dags att använda fantasin och de fem sinnena för att svara på frågan: Vad   finns det i det blå paketet?... i det svarta?... osv.

Barnen får inte öppna paket. Med hjälp av synsinnet beskriver de ett av fem paket (t.ex. det är något runt som är packat i blått papper. Vad kan det vara? Kan det vara en liten boll, kanske en rund orange apelsin...). Barnen luktar på paketet och känner med fingrarna: mjukt eller hårt. De tar paketet nära örat, det hörs inget. Barnen gissar på vad det kan vara i paketet.

Sen får de öppna var sitt paket och se om de har gissat rätt eller inte. Det brukar vara så tyst när barnen öppnar paketen, och det brukar uttryckas stor glädje om man gissat rätt.

I paketen brukar jag gömma frukt och grönsaker, men det kan vara vad som helst i dem.

 

När barnen har öppnat alla paket jobbar de med sortering och gruppering. De brukar hitta på massor av bra grupperingar, och sen förklarar barnen varför de gjorde just på ett sådant sätt.  

 

Som ni ser på bilderna kan man lägga i en grupp frukter, i den andra – grönsaker, i den tredje – långa saker som gurka och banan osv. Man kan sortera saker utifrån olika egenskaper: färg, form, längd, söt eller sur, frukt, grönsak osv.

Sist men inte minst pratar pedagogen med barnen att det är viktigt att äta frukt och grönsaker, därför att det finns många vitaminer i dem – och det är bra för kroppen och hälsan. Och så är det ju så gott!

Matematik – sortering.

Pedagogerna brukar klaga på att det ges för lite tid för att hinna med alla viktiga moment i förskolan. Var finns det tid att leka matematik med barnen? Utgångspunkten behöver inte vara matematiken som sådan, utan den vuxne kan se efter och fråga sig: Var finns naturligt matematiken i det vi gör i vardagen? Barnen kan leka matematik och göra de saker som vi pedagoger inte har tid att jobba med. Helt enkelt kan de hjälpa oss i vårt arbete.

Ett exempel som visar att barnen kan vara hjälpsamma och spara på den vuxnes tid. Barnen tycker om att rita, men de är inte så entusiastiska när det är dags att städa efter sig. När barnen har ritat färdigt, lägger de tillbaka pennorna utan ordning, och då uppstår det en blandning av tjocka och tunna pennor, långa och korta och allsköns blandning av färger. Och det känns så tråkigt och betungande för pedagogen att ställa i ordning bland pennorna. Men det kan bli roligt för barnen, om den vuxne ”klär” iordningställande av pennor i lekens form. Då leker barnen plötsligt matematik, de systematiserar och sorterar. Just genom att sortera lär sig barnen att se vad som hör ihop, och att man kan dela upp saker på olika sätt.

Barnen sitter i ring. Mitt på den runda mattan ligger två brickor med en blandning av alla sorters pennor.

Varje barn har en liten glasburk för att lägga särskilda pennor i. Var och en får i uppdrag att samla pennor av en särskild sort t.ex. bara röda pennor o.s.v.

Alla barn är fascinerade av att sortera pennor. Det är någonting som de mycket väl och gärna kan göra i den fria leken. Vi vuxna kan ofta ha föreställningar att man kan sortera på ett visst sätt. Barnen tänker mycket vidare, friare, fantasifulla och kreativa som de är. De sorterar inte bara efter färger utan också efter storlek (långa och korta), tjockhet (tjocka och smala), utseendemässigt (fula och fina). Och därför räckte det inte med bara glasburkar för att sortera pennor. Jag fick hämta en fyrkantig låda för tjocka pennor och en rund plastburk till de korta pennorna. 

Sammanfattning:

Givetvis inhämtar barnen massor av matematiskt kunnande under själva leken, så t.ex. lär de sig förstå begreppen antal, mängd, storlek, olika färger och former, att uppskatta och bedöma, att räkna och beräkna, att se skillnader mm.

Vid det här tillfället med sortering av pennor utvecklade barnen samarbetsförmåga och socialt samspel. Det var en uppfostrande aktivitet där barnen hjälpte oss vuxna på ett konstruktivt sätt. De såg nyttan av det som de utförde – och hade roligt på samma gång.  Barnen fick förstås beröm för sitt arbete. Och alla var nöjda och glada, inte minst vi trötta pedagoger.

Matematik och kroppsuppfattning.

Ett barn slutar aldrig att fascineras över sin egen kropp. Och för att pedagogen ska kunna skapa sig en bild av barnets kroppsuppfattning, brukar barnet få rita av en människa. Just i dess teckningar kan den vuxen se, om barnet är medvetet om de olika kroppsdelarna.
Barn tycker om att leka med och titta på sina kroppar, så till exempel brukar de minsta barnen stoppa händerna i munnen, och alla gillar ju att titta på sig själva i spegeln… Helt enkelt utforskar barnet sin kropp ständigt. Kanske just därför finns det många bra barnböcker om kroppen, det har skapats olika rim och ramsor, och det finns ett otal sånger och lekar.
Jag vill presentera en lek med de allra minsta barnen. På varje avdelning brukar det finnas glömda barnkläder som personalen samlat ihop och lagt i en låda. Man kan använda dem på olika sätt; jag har med dem i en lek som kallas ”Hitta fel!” Jag brukar inleda leken med ramsan ”Fötter ben och kropp” (från Habiliteringen Göteborg och Södra Bohuslän).               


Fötter, ben och kropp
armar hals och huvudknopp,
det är du.
Fötter, ben och kropp
armar hals och huvudknopp,
det är jag.
(Visa på kroppsdelarna under ramsans gång.)


På golvet ligger olika kläder som hör till olika kroppsdelar fast i fel ordning (vid nästa tillfälle
kan kläderna ligga i en stor hög). Pedagogen be barnen ändra på ordningen så att det blir rätt.


 

Sammanfattning:
Leken lär barnen de olika kroppsdelarna, stimulerar och utvecklar dessutom deras språk och matematiska tänkande. Barnen lär sig att räkna, sortera, se mönster och färger, antal, begrepp för placering/lokalisering (först ― sist, vänster ― höger, ovanpå ― under, i mitten/mellan, högst upp ― längst ner, ovanför, överst ― nederst, nära ― långt ifrån). De lär sig begreppen enklast som olika par.
Barnen lär sig praktiska saker som hur man ska klä på sig: Vad ska jag ha på fötterna, på händerna och på huvudet? Vad ska jag ta på mig om kroppen, upptill och nedtill? o.s.v.

Matematik: sortering och parbildning.

I förskolan behöver de minsta och de största barnen ordning och ro i allt. Att sortera är naturlig för barnen och hjälper dem att skapa ordning, att utveckla sitt logiska tänkande och att tillämpa regler. Med hjälp av sortering strukturerar barnen vardagen.


Ett exempel på skosortering. 


När jag jobbade på småbarnsavdelningen sorterade barnen och parade ihop skorna efter att de hade varit ute. Vi hade inte så stor tambur med en matta på golvet där barnen brukade ta av sig skorna. Från början kändes det lite kaotiskt i tamburen med all deras skor som låg överallt på mattan. Då började jag para ihop skorna och ställa dem i en lång rad. Barnen upptäckte genast att fröken hade roligt med skorna. Så småningom blev de involverade i ”leken” med skorna, och till slut blev det en naturlig rutin för barnen att ställa sina skor i en rad.

Jag skrev en sång som passade för just det här tillfället. (Melodin samma som i sången ”Nej, se det snöar...”).


Två fötter har jag,
Två fötter har jag,
Hur många skor ska jag ha?
Det vet jag redan,
Det vet jag redan,
Det är ju två tralala.
Jag tar på mig ett par skor
Och går med dem ut.
Då kan jag dansa och hoppa,
Och springa så fort!


Från den här leken lär sig barnen sortera och se färger, mönster och former. De lär sig att räkna och uppfatta antal föremål, utveckla talbegrepp genom att skilja mellan en och flera. Ett bra tillfälle att lära sig ordningstalen, när barnen placerar skorna i en följd (i en rad). De lär sig vilket skopar som är första par, andra par osv. Barnen lär sig hålla isär begreppen ’ett par’ och ’flera’, dvs. två resp. minst tre .

Matematik – sortering (2-5år).

I barnens vardag på förskolan har det blivit rutin att sortera och para ihop kläder, men också ett slags problemlösning, en lek och utmaning. Barnen ser likheter och skillnader när de jämför föremål.  De bildar par, ser mönster och utvecklar sin uppfattning om antal.

  

Jag vill visa ett exempel på hur barnen kan sortera vantar. Jag ska försöka gå lite djupare i deras tankesätt. Då börjar en pedagog se det mest spännande hos barnet, det som jag vill kalla för en avancerad sortering.

Från början ser barnet olika vantar på golvet. Det första som barnet gör är han/hon tittar på vantarna: tar en och den andra. Sedan börjar barnet upptäcka att det finns likadana vantar (med samma färger och mönster). Nästa steg: barnet parar ihop en vante med den andra utifrån färger och mönster. 

Vad händer sedan? Jo, med hjälp av logiskt tänkande ser barnet att det finns olika sorts vantar: tumvantar och fingervantar.  Barnet vill förstå vad det är för skillnad mellan fingervantar och tumvantar. Barnet provar (tar på sig en vante) och tar fram fem fingrar för att jämföra med fingervantarna. Barnet ser att det är lika många fingrar på en hand som på en fingervante.

Barnet gör bedömningar och drar slutsatser. Då ligger han/hon tumvantar i den översta raden och fingervantar i den nedersta raden. Barnet ser tydligt vilka vantar som passar ihop och varför. Här passar pedagogen på och jobbar med de olika räknesätten som multiplikation, division, addition och subtraktion (t.ex. Hur många par fingervantar finns det? Två. Hur många fingervantar tillsammans? Fyra: två gånger två är lika med fyra o.s.v.)

Men, oj! Nu kom barnet på att det finns stickade vantar och fodrade/vinter vantar. Då kan man lägga vantar i tre olika rader. Den första - med fodrade/vinter vantar, den andra -  med stickande tumvantar och den tredje -  med stickande fingervantar.

Här kan pedagogen jobba med antal vantar i varje rad och med gemensamma antal, med olika räknesätt, med färger och mönster, med vantarnas kvalitet (vilka är varmare och varför). Barnet drar den slutsatsen att man känner sig varmare i tumvantar. Varför? För att fyra fingrar befinner sig nära varandra och ger extra värme åt varandra, och det är bara tummen som har sitt eget utrymme. Det är ett bra tillfälle för pedagogen att prata om kompisskap (det är bra att ha kompisar, och det känns kallt och tråkigt att vara ensam…).

Så enkelt och så okomplicerat kan man jobba med barnen, och då ser man att barnen är jättekreativa och starkt motiverade.

Höstens sol (Tillfälle 3) / matematik, språk, natur, bild och skapande.

Tredje tillfället.

De minsta barnen kan rita och måla höstens sol med hjälp av vattenfärger och pennor. Istället för att måla klistrar de stora barnen höstens löv på solens kropp.

Först sjunger vi om solen:

Solen, solen, den är gul                              [Rörelse: händerna sträcks upp i skyn]

Rund den rullar som ett hjul.                       [Rörelse: rita en cirkel i luften med uppsträckta händer]

Varje morgon upp den går,                        [Rörelse: händerna lyftes sakta upp med öppna handflator]

Och på dagen högst den står.                           [Rörelse: händerna skakas/viftas fram och tillbaka]

När så kvällen kommer sedan,                  [Rörelse: händerna sänkes ner med handflatorna vända]

Har den sjunkit undan redan.                            [Pedagogen improviserar melodin fritt.]

Barnen pratar om hur solen ser ut. (Solens kropp är rund som en cirkel, den har inga kanter).

Vi sjunger sången om cirkeln:                                                                                 

Cirkel, cirkel,

Den är rund,

Utan kanter rullar runt.

Solen visar många solstrålar. De kan vara långa och korta. Man kan kalla de för solens armar.

För att rita solens runda kroppen använder barnen en skål. Med hjälp av blyerts, eller hellre en orange eller gul penna ritar barnen en cirkel runt skålen. Nu är cirkeln fixad.

Barnen använder ett pekfinger för att känna hur kurvig cirkeln är (ritar en cirkel med hjälp av pekfingret).

Barnen beskriver att solen bara har en kropp och visar antalet ett (1) med ett pekfinger.

Dags att fylla i cirkeln/solen med gul eller orange vattenfärg.

De större barnen klistrar löven som de har hittat i skogen inuti cirkeln istället för att färga den.

Barnen kan riva sönder gult eller orange silkespapper och klistra pappersbitar på solens kropp.

Barnen ritar långa och korta solstrålarna runt solens kropp.(Drar många streck  utifrån cirkeln).

Sammanfattning.

  Under alla tillfällena lär sig barnen:

• att formen cirkel är helt rund och inte har några kanter;
• att arbeta med olika färger och nyanser;
• att bekanta sig med antal och enkel räkning;
• att träna begreppen storlek, mängd och jämförelse;
• att känna och förstå rumsuppfattning.

Sist men inte minst tränar barnen finmotoriken och utvecklar språket.