tisdag 22 oktober 2013

Den första matteövningen.

På den första matteövningen (leken) brukar jag inte förklara för barnen att de kommer att lära sig räkna: addera, subtrahera, multiplicera och dividera. Det är ju annars det klassiska sättet att introducera något nytt, ty det är inte detta som är det väsentliga för små barn när de sysslar med matematik. En sovjetpedagog och forskare, Amonashvili, gjorde sin presentation av matematik för sexåringar så här: ”Vet ni barn vad matematik betyder?” Svaret blev oftast, att det är när man räknar till tio och hundra osv. Då gick Amonashvili till den svarta tavlan och drog undan en duk som täckte tavlan. Där fanns färdigritat olika matematiska symboler, grafer, kurvor och formler i olika pastellfärger.


”Vad är det för något, vilka konstiga bokstäver?” ropade barnen med stora ögon och största förvåning. ”Det här är riktig matematik”, svarade han. ”Så vackert”, utropade en flicka i gruppen. ”Ja, matematik är nog det allra vackraste, och det är drottningen bland alla kunskapsämnen.”
Är det rätt att förklara matematik på det här sättet? Ja, visserligen förstod inte barnen något av tavlans information – men det var aldrig meningen. Idén var helt enkelt att locka fram nyfikenheten och fascinationen över det magiska, det okända, något som kanske blir barnens kunskaper i framtiden.
Med mina små barn använder jag en liknande metod som Amonashvili i hans bok ”Hej, barn!” (1983). Hos mig brukar barnen sitta runt den röda duken under vilken ligger utspritt olika föremål (halsband, kulor, siffror, pyramider och andra geometriska former i skiftande färger).


Samtidigt introducerar jag elementära matematiska begrepp som pyramid, siffror etc. Själva ordet ’matematik’ kommer barnen att få höra ofta för av- dramatisera begreppet.
Jag tjuvtittar krypande under utrop duken utan att visa vad där finns. Intresset stegras bland barnen, och efter ett tag kommer den förlösande frågan: ”Vill ni också se vad som finns under den sollika duken (rund och röd)?” Efter alla jaropen kommer trollformeln: ”Simsalabim, alla sitter vi i ring. Vilka saker finns häromkring? Ett, två, tre – på det fjärde ska det ske, bort med duken!” Och så blir barnen varse om alla mattegrejer som får bli leksaker till att börja med (fri lek). 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar