På den
första matteövningen (leken) brukar jag inte
förklara för barnen att de kommer att lära sig räkna: addera, subtrahera,
multiplicera och dividera. Det är ju annars det klassiska sättet att
introducera något nytt, ty det är inte detta som är det väsentliga för små barn
när de sysslar med matematik. En sovjetpedagog och forskare, Amonashvili,
gjorde sin presentation av matematik för sexåringar så här: ”Vet ni barn vad
matematik betyder?” Svaret blev oftast, att det är när man räknar till tio och
hundra osv. Då gick Amonashvili till den svarta tavlan och drog undan en duk
som täckte tavlan. Där fanns färdigritat olika matematiska symboler, grafer,
kurvor och formler i olika pastellfärger.
”Vad är det för något, vilka konstiga
bokstäver?” ropade barnen med stora ögon och största förvåning. ”Det här är
riktig matematik”, svarade han. ”Så vackert”, utropade en flicka i gruppen.
”Ja, matematik är nog det allra vackraste, och det är drottningen bland alla
kunskapsämnen.”
Är det rätt att förklara matematik på det här sättet?
Ja, visserligen förstod inte barnen något av tavlans information – men det var
aldrig meningen. Idén var helt enkelt att locka fram nyfikenheten och
fascinationen över det magiska, det okända, något som kanske blir barnens
kunskaper i framtiden.
Med mina små
barn använder jag en liknande metod som Amonashvili i hans bok ”Hej, barn!”
(1983). Hos mig brukar barnen sitta runt den röda duken under vilken ligger
utspritt olika föremål (halsband, kulor, siffror, pyramider och andra
geometriska former i skiftande färger).
Samtidigt
introducerar jag elementära matematiska begrepp som pyramid, siffror etc.
Själva ordet ’matematik’ kommer barnen att få höra ofta för av- dramatisera
begreppet.
Jag
tjuvtittar krypande under utrop duken utan att visa vad där finns. Intresset
stegras bland barnen, och efter ett tag kommer den förlösande frågan: ”Vill ni
också se vad som finns under den sollika duken (rund och röd)?” Efter alla
jaropen kommer trollformeln: ”Simsalabim, alla sitter vi i ring. Vilka saker
finns häromkring? Ett, två, tre – på det fjärde ska det ske, bort med duken!”
Och så blir barnen varse om alla mattegrejer som får bli leksaker till att
börja med (fri lek).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar