Matematik hör till själva livet.

Matematiken kommer in i en människas liv redan från födelsen. När det nyfödda barnet ser ljuset för första gången och börjar uppfatta röster så kan det låta så här: Längden 53 cm, vikten 3 255 g, född precis kl 14.00, 5 tår på varje fot och 5 fingrar på varje hand. Den här siffer-exercisen följer sedan spädbarnet genom hela livet, först upp till skolåldern, sedan under minst 12 års skolgång, vidare under arbetslivet och till slut vid pensioneringen, då det ju gäller att korrekt kunna räkna ut sin pension.

Man kan givetvis släppa barnet fritt att upptäcka den här matematiska världen som vi lever i. Det skulle skapa totalt kaos ganska snart hos barnet när det själv (på egen hand) försöker sortera och tolka alla komplicerade intryck – och kaos i dess omgivning. Givetvis stannar barnet snart i sin utveckling och kommer att sakna ett effektivt verktyg att förstå och skapa ordning i sin tillvaro. Ett barn som inte får en riktig handledning in i matematikens mysterier blir helt enkelt mentalt och socialt handikappad, därför att han/hon inte kommer att förstå och inte heller göra sig förstådd och uppfatta andra människors budskap.

”Att satsa på matematik är en investering i medborgarskap och demokrati. Matematik är… att ha tilltro till och förmåga att påverka sin sociala omvärld och är oundgängligt för ett aktivt medborgarskap.” (Utbildningsdepartementet 2004, s.165)

Alla har en mer eller mindre diffus uppfattning om vad disciplinen (ämnet) matematik står för. Att det handlar om viktig kunskap förstår de flesta, men så betyder också ordet helt enkelt ’vetenskap’ och kommer från grekiskans mathema. Man kan i det praktiska livet definiera matematik som en vetenskap för olika slags problemlösningar som kan kvantifieras, helst numeriskt – en vetenskap för alla åldrar.

Matematik på förskolan kan definieras mera detaljerat som ett särskilt språk, ett verktyg som barnet behöver för att förstå och att beskriva sin omvärld, inte minst i samspel med andra barn och i relationer till vuxenvärlden.

Om vi någonsin inbillar oss att matematik blott och bart är ett instrument för att lösa mer eller mindre abstrakta problem, för att göra olika typer av beräkningar och för att förbereda barnet inför skolans matteundervisning, ja då ska vi absolut inte befatta oss med matematik! Om vi däremot föreställer oss att det hela rör sig om något alldeles fascinerande, närmast magiskt och äventyrligt som vi kan trollbinda vår publik med, våra barn – då är det fritt fram för den skönaste av alla konster, matematik.