Sagor om det snälla lilla lakanspöket Laban.

Barnen tycker om att lyssna på sagor. Sagovärlden, det är barnens värld. Det finns en bokserie om det snälla lilla lakanspöket Laban (skriven av Inger och Lasse Sandberg), som jag brukar använda när vi leker matematik.

Familjemedlemmarna, mamma, pappa, lilla syster och bror, sydde min kollega av ett vitt tyg, och jag ritade fyra ansikten, ett för varje medlem med svarta och röda tuschpennor.  Sen satte vi varje tygkropp på en plastflaska så att det blev färdiga dockor som barnen kunde leka med.

Först lyssnade barnen på olika sagor om familjen Laban, tittade i böckerna och lekte med spökdockorna.

Sen hade vi spöksamling där barnen hade rörelselekar om ett snällt spöke(1), barnen försökte låta som spöken(ljuda), röra sig som spöken och dansa spökdans (2).

1.Tjock, smal, liten, stor,

    Långt därnere ett spöke bor.

    Är han farlig? Nej, nej,nej!

    Han vill bara säga "Hej!"

    

 2.Vi äro små spöken vi, tss, tss!

    Vi äro små spöken vi, tss, tss!

    Vi dansar och flaxar,

    Vi smyger och tafsar,

    För vi äro små spöken vi, tss, tss!

                                      (”Här kommer Karl-Alfred Boy” som melodi).

Barnen gjorde spöken av vitt papper. Vitt papper rullar man i konform och klistrar på sidan för att konen ska hålla sin form.

Sen ritade barnen med hjälp av tuschpennor spökenas ansikten och deras kroppar.

När alla spöken var färdiga satt barnen fast konerna på ett snöre för att sen hänga upp dem i ett fönster. Alla pappersspöken blev upphängda och rörde på sig som om de var livs levande spöken – uuuh!

Sammanfattning. 

Det var mycket matematik vid alla tillfällen. Barnen sorterade och bildade par (mamma och pappa, son och lillasyster) när de dansade. Barnen räknade och jobbade med antal och mängd, med ordningstal, med siffror, med geometriska figurer, med olika mönster, med färger, med rumsuppfattning, med storlek och med längd. Barnen använde viktiga vardagsord som hörde till kunskapsområdet ’tid’ (t.ex. i dag, på morgonen osv.).